Thorsten Jonsson var en betydelsefull svensk översättare och författare under några decennier. Han föddes 1910 och dog redan 1950 i lungcancer. Han översatte en rad stora författare från engelska till svenska. Bland annat Steinbeck, Hemingway och Faulkner vilket gjorde författarna kända och omtyckta i Sverige.
Thorsten Jonssons översättningar uppmärksammades och lovordades ofta i pressen. Åtminstone i jämförelse med hur översättningar i allmänhet både då och nu får del av beröm och ris i recensioner av utländsk litteratur. Om hans version av Hemingways Att ha och inte ha skrev till exempel Stig Ahlgren i Arbetet (22/5 1939) att den var ”koncis, busig, öm, precis vid de tillfällen då originalet är det”. Jonsson kämpade för att översättare skulle få rimlig ersättning för sitt arbete så att de miserabla översättningarna, som han gärna satte fingret på, skulle bli färre eller aldrig tryckas.
I kraft av sina kunskaper om amerikansk litteratur och anseende som skribent utsågs Jonsson 1943 till Dagens Nyheters första USA-korrespondent. 1946 återvände han till Stockholm för en anställning på Dagens Nyheters kulturredaktion fram till sin död.
Han tog intryck av Hemingways hårdkokta stil i eget författarskap när han skildrar människor genom deras yttranden och handlingar och inte skriver på näsan med psykologiserande om karaktärernas tankar.1933 kom hans första egna alster i diktsamlingen Utflykt. Hans mest uppmärksammade roman är Konvoj från 1947. Även hans novellsamling Fly till vatten och morgon (1941), som recenseras här, togs väl emot av kritikerkåren.
Jonsson är en närmast bortglömd författare idag. Själv fann jag honom då jag gick den så kallade Stadshusvandringen som uppmärksammar Stadshusets hundraårsjubileum. En av de 23 stationerna hade lånat en text av Jonsson från nämnda novellsamling. Texten fångade genast mitt intresse. Väl på biblioteket bad jag om hjälp att hämta upp boken från ett av deras magasin. Bibliotekarien studsade till av förtjusning. Hon hade bara hört talas om honom genom sin pojkvän som borrat ner sig i fyrtiotalister.
Fly till vatten och morgon är en samling om tio noveller. Alla är inspirerade verkliga kriminalfall. Novellerna är idag intressanta inte bara för de berättas enkelt och rakt kring vanliga människor med sargade själar som fångas och levandegörs i enkla dialoger. De är också ett eko från en annan tid fjärran från kriminella gäng, skjutningar och knarkhandel.
Vinterstycke handlar om hembrännare Filipsson [sic!] i Kvickträsk. Fjärdingsman Borg från Stortärnan ska hämta Filipsson då han ska avtjäna fyra månader i finkan. Filipsson har gruvat sig i väntan på att domen ska verkställas. Skildringen av den isande kalla årstiden och Filipssons lika djupfrysta själ gör läsaren ömsint. Fjärdingsman Borgs utövar sin myndighet med fasthet men inte utan empati. Så, plötsligt lämnar Jonsson läsaren abrupt med en känsla av vemod. Vi stannar upp och inser att så och så måste det ha gått för Filipsson utan att Jonsson behövt nedteckna en enda mening mer.
Gård i utkanten, den bästa i samlingen,inleds med ett citat ur Dostojevskijs Onda Andar som sätter fingret på novellens smärtpunkt. Här behandlar Jonsson ämnet incest på ett mästerligt sätt utan att väja för det svåra. Han knyter skickligt an till inledningens citat och visar upp människans outhärdliga drift att döma och fördöma. Den slutar hemingwayskt eller om man så vill jonssonskt när brottet avslöjats och fjärdingsman tvingas ge pöbeln rätt och utan sammanhang eller omsvep säger ”Jo, det var så.”. Jonsson får läsaren att känna fjärdingsmans uppgivenhet och sorgmod i det korta konstaterandet.
Betyg 7 av 10
Recensent Anders Filipsson
Författare Thorsten Jonsson
Förlag Albert Bonnier
Utgivningsår 1941
Antal sidor 166
Kommentare